Här kommer lite bilder från det alltid lika vackra Kalmar!

Kalmar slott & Ölandsbron, symbolerna för Kalmar.

Jag lever fortfarande i ett litet vakuum efter att jag var så otroligt nära att krocka igår. Jag var på väg till ett läkarbesök som jag var nervös inför och hade tankarna på annat håll när en timmerlastbil plötsligt körde ut i vägen framför mig. Den bara var där, som en stor vägg framför mig! Jag ställde mig på bromsen och körde mot snödrivan och fick ju stopp på bilen någon millimeter från lastbilen… Jag skakade i hela kroppen när jag väl stod stilla. På något vis så körde jag resten av kilometerna in till stan, tårarna började rinna utan att jag visste varför, jag parkerade och gick som i ett rus in i en affär och köpte en jättedyr jacka…

Vilken konstig reaktion! Jag hade i och för sig tittat på den jackan förr, och var ju sugen på den, och på något sätt så kände jag väl att jag förtjänade den just där och då…

Läkarbesöket gick bra och det gjorde ju även bilresan så jag kunde andas ut sen.  På kvällen pratade vi och tog varsitt glas mousserande vin. Men när vi skulle äta så kunde jag inte låta bli att tänka på hur sorgligt det skulle ha varit där hemma just i den stunden, om det INTE skulle ha gått bra…

Tänk, vad fort det kan gå! På en liten sekund, kan precis allt förändras. Den känslan har följt mig hela dagen i dag också.

Jag brukar ju försöka att leva här och nu, att fånga dagen och att ta tillvara på de där små ljuva stunderna – men jag tappar nästan andan när jag inser hur otroligt liten man är, hur lite man har att säga till om – om liemannen skulle bestämma sig för att komma på besök.

Ta hand om varandra!